Texter

Att beså och beträda

Att lära känna Tina Haldorssons bildvärld är som att bli medtagen på

promenad i en park eller i en botanisk trädgård. Det är ljust och behagligt. Här

har konstnären ordnat föremål och organismer i lösliga rader, det är vackert och avspänt men inte överdrivet prydligt. Tina Haldorsson håller sina fantasier i långt koppel. Kraftfulla trädformer växer och frodas, spröda och skira saker tar

plats utan att tveka. Dukarnas ytor tycks ha behövt besås och beträdas.

Mångtydighet passar bra i en text om Tina H. Här finns frihet.

Ibland kommer jag, under promenaden, in i ett svalkande blågrönt

skuggparti men mestadels rör jag mig kring röda och ockrafärgade

solbelysta blomstersängar. Eller vad det är. Jag känner igen mig, det är

välbekanta prylar och plantor runtomkring. Jag känner mig ganska hemma ända tills jag undrande fokuserar på någon detalj. Då rinner svaret undan.

Tina Haldorsson utmanar min vanliga metod; att få förståelse och ta kontroll

genom analys. Jag är emellertid tacksam för det; jag upptäcker att jag på så vis blir mer delaktig i själva måleriet, min upplevelse rensas från intellektuellt ogräs. Jag tvingas söka djupare, leva mig in i bildens stämning

och acceptera objektens mystik. Sedan länge etablerade tankemönster är

plötsligt värdelösa och det är befriande. Det är en nyttig övning, den att

dämpa sökandet efter etiketter och förenklande förklaringar. Att åter försöka

se saker för vad de är och inte bara vad de kan tänkas föreställa eller vara till

för. Det finns en hisnande spänning mellan dukens och oljefärgens materialitet,

handens personliga sätt att röra penseln och de alstrade tecknens alla

nyväckta kulturella innebörder.

Tina Haldorsson är en av vår tids romantiker, en av alla oss som möter samtidens sociala krav med att insistera på emotionell kommunikation. Utan kultur är vi

inte människor. Hon och jag samtalar klart, rakt, enkelt och naturligt. Tina

tycker sig inte ha någonting att dölja. Men mellan verbalt språk och bildspråk

finns inget lexikon. I måleriet finner hon en livsnödvändig frihet, som jag, och du, bara kan ta del av på dess egna villkor.

Björn Therkelson